Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls

Vid niotiden bar det av på studiebesök till en av de närliggande himba-byarna. Himba är ett nomadfolk, som återfinns över stora delar av Namibia även om jag förstått att majoriteten håller till här uppe i norr. Guiden var själv himba och en av kvinnorna i byn vi besökte var hans syster. Gruppen bestod av oss sex plus ett annat par som bodde på lodgen.

Det kändes allt lite knepigt att komma till deras lilla by, bestående av tre-fyra lerhyddor, och girigt glutta sig omkring. Jag fann det mentalt svårt att ta bilder, trots att jag visste att det var okej och att vi ju i princip betalt för att få göra det. Så det blev inte jättemånga bilder tagna där i byn, men dock några – klicka på dem för större format.

Barnet som äter med ansiktet mot besökarna är en flicka – hon har håret i två ”korvar”. Pojkar har i stället en smal remsa hår mitt på. Kvinnorna har flätor insmorda i ockra/fett-blandning och något slags huvudbonad gjord av kohud.

Kvinnorna och barnen håller till i byn, medan männen är ute med korna – minns inte om de bor i byn eller ute i buschen. Kvinnorna håller höns och getter samt tillverkar och säljer prylar såsom t.ex smycken – några i gänget handlade.

Man har i byn bara tillgång till det vatten man själv går och hämta, så att använda vattnet till tvätt verkar lite onödigt. Kvinnorna smörjer in sig med en ockrablandning baserad på kofett – som solskydd och kanske även rengöring.

Det grämer mig att jag var så besvärad av situationen och därmed slarvade med plåtandet – här hade jag hade ju t.ex kunnat zooma ut och få med hela huvudbonaden. Bilden tog jag med telezoom (70-300mm) på 240mm – marginal.

Efter besöket i byn blev det även en tur till en av himbas begravningsplatser. Det mest spännande där var väl den lilla ormen som slingrade sig uppåt i det träd under vilket bilen parkerades. ”Schlange!”, utbrast främlingarna i turistsällskapet.

Åter på lodgen fördrev vi lite tid vid floden och fick åter syn på krokodil. Den här gången kunde jag till och med plåta den. Det blev ingen bra bild (alldeles för långt avstånd), men man ser i alla fall vad det handlar om – tänder syns tydligt.

Efter lunchen valde resten av gänget att gå på guidad krokodilvandring medan jag och Daniel stannade hemma i lägret – det var alldeles för varmt för att promenera. I stället tog vi det lugnt, vilade i tältet och svalkade därefter av oss i poolen. Krokodilvandrarna sällade sig så småningom till sällskapet, när de återvänt utan att ha sett en endaste liten krokodil.

Efter allmän uppfräschning i form av dusch var det baren som gällde och där satt vi ett bra tag och hängde i väntan på middagen. Efter vad jag minns var det matdags vid solnedgången – jag ville stanna och fotografera färgsprakande himmel men det var bråttom till tältplatsen då somliga var utsvultna. Men några bilder hann jag ta, i princip på gående fot.

Och mer än så här har jag inte att säga då jag inte gjorde några som helst anteckningar den här dagen.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-18 – Omarunga/Epupa Falls (14 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls

20101117 Onsdag 07:07

Avfärd från Ruacana Falls Lodge. Igår kväll åskade det som fan. Och regnade sedan hela kvällen. Vårt tält läckte… Mellan uppslagning av tält & middag tankade vi bilder i baren. Ölen, stor flaska, låg på 750ml – inte den halvliter man antog. Men ned gick den!

Jo, förresten, före baren badade vi pool (grön, grumlig) och duschade. Jag tvättade håret – skönt! Annars känner jag mig inte så värst smutsig.

7:26 stannar vi vid gränsen mot Angola. Gränsen är ett rostigt staket några meter från vägen.

8:00 Lämnar Ruacana Falls. Fallen var torra, vi såg en creepy-crawly & en flock getter. De flesta satte en halv fot i Angola ba’fatt.

Vid halv tiotiden passerade vi en handfull små apor, gröna markattor tror jag. Vervet monkey, sade guiden.

Detta borde vara en Namib Rock Agama, d.v.s en klippagam som hör hemma i Namib-öknen:

Vägen gick genom höglänta trakter och bitvis var det så brant att vi fick användning för fyrhjulsdriften. Vid två tillfällen körde vi över, d.v.s igenom, floder som inte var torra alls. Andra var blöta, men hade något som nästan liknade bro.

Mest spännande var det då vi kom fram till en flod, inte mer än tiotalet meter bred, som korsade vägen. En bil stod på hitsidan och i floden vadade en man med pinne i handen för att mäta vattendjup. Hans fru stod på stranden och tittade på. Jag tror att de var holländare. De var osäkra på om deras bil skulle klara att köras genom vattnet. Vår guide sade att så länge det inte var mer än knädjupt var det ingen fara, bara man tog det lugnt. Paret var så tacksamma över beskedet samt önskade att vi åkte före och sedan eventuellt drog upp dem om de inte skulle kunna ta sig över själva. Det var allt lite coolt att plöja en halvmeter vatten. Och givetvis gick det alldeles utmärkt, både för oss och för dem.

13:55 Framme vid Omarunga Lodge/Camp. Det regnar.

På Omarunga Lodge/Campsite skulle vi tillbringa de två följande nätterna. Vår första vilopaus, skulle man kunna säga. Det kändes skönt att få tid att pusta ut efter att ha varit på resande fot i flera dagar.

Jag tyckte det var lite coolt att tältplatserna låg bland palmer.

Lägerplatsen låg alldeles intill vattnet ett hundratal meter uppströms om vattenfallet, som hade vatten – om än det var rätt smalt. Man ser faktiskt röken av fallet på fotot nedan. I floden fanns det enligt uppgift krokodiler, så man gjorde klokt i att hålla sig uppe i lägret. Jag behöver väl knappast säga att det rådde badförbud? Ja, förutom i poolen då.

Eftersom det regnade fick vi tillåtelse att äta vår lunch intill simpölen, men då fick vi också handla drycker i baren i stället för att dricka medhavd öl. Jag tror regnet upphörde redan innan vi satte oss till bords. Efter lunchen restes tälten.

Vi gick bort till själva vattenfallet, där det växte ett eller annat ståtligt baobab-träd. Lägg märke till den lilla människan till vänster om trädet. Dylika träd är fantasieggande, sagolika. Jag associerade till Whomping Willow i Harry Potters värld, men efter vad jag såg visade detta träd inte riktigt samma våldsamma tendenser som det. Helt stilla stod det. Lömskt?

Vi badade i swimmingpoolen – svalt, ljuvligt. Avslutade sedan den ljusa delen av dagen med varsitt glas läskande dryck vid ett restaurangbord invid floden. Någon i gänget upptäckte en krokodil som patrullerade upp och ned längs andra sidan av floden, men det vikande ljuset i kombination med avståndet var inte gynnsamt för fotografering. Det slog mig först nu att krokodilen kanske inte alls var någon krokodil utan i stället en förklädd angolansk gränspolis.

22:45. I säng, till toner av ett vattenfall. Middagen serverades runt halv nio & bestod av… något afrikanskt – en kycklinggryta med något som liknar finhackat ris. Gott, om än jag saknade chili.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-17 – Omarunga/Epupa Falls (25 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)