Julkort från Daniel-San

Jag har fått ett julkort till, från Daniel-San (som förstås inte heter så på riktigt, men jag kan väl avslöja att det inte ligger särskilt långt från sanningen).

Det här kortet var inte lätt att fotografera och mitt tålamod tog snabbt slut – det framgår åtminstone (om man klickar på bilden) att det är förgyllt, vilket förstås är enligt principen don efter person.

För jag är ju Guld.

Vilket jag också avser att berätta mer om i nästa avsnitt av följetongen, i en blogg nära dig. Det kommer vilken dag som helst.

Givetvis blev jag glad för julkortet, inte minst för att Daniel-San är så söt. Och med söt menar jag… ja, han är riktigt nördig, och rar, på ett gulligt sätt. Omtänksam. Lite fin i kanten på något sätt, men emellanåt sanslöst ful i mun. Jag älskar kontrasten. Och så är han ännu en jag träffar för sällan. Det ska jag försöka råda bot på här framöver. Trägen vinner.

Och så bara för att det är roligt, och nästan känns som En Grej ™. Frimärke och poststämpel. Denna gång ingen extrem närbild, men det här frimärket har samma rundade kanter och vackra vågade kantmönster som det på förra julkortet. Det kanske bara är så frimärken är beskaffade nu för tiden?

Jag ger inte nyårslöften, vare sig till mig själv eller andra, utan lovar året runt i stället. Håller tunt för det mesta – när det bara är mig själv jag lovat. Det handlar vanligtvis om att träffa mina människor oftare än nästan inte alls.

Haha, det vore skoj att bjuda hem gänget från Lunarstorm av årgång 2000 eller 2001. Vi talar om Daniel-San, Grekbimbon, CB, LordBored… vilka fler? Kan man lura Honey till Stockholm, tro? Fan, vad roligt det skulle kunna bli! Alla utom Honey är faktiskt folk jag fortfarande umgås med – i någon mån.

Tack, Daniel-San! För att du minns och tänker på mig. Och grattis! =)

Julkort från Blackwater

Herrn beklagade sig över (eller bara informerade om?) att han hade svårt att hitta folk att skicka julkort till: Har trots att jag frågat helt okända personer om de vill ha julkort inte lyckats få fler än 8 mottagare. Eftersom jag är en snäll och omtänksam person innerst inne (och förbaskat nyfiken, dessutom!) erbjöd jag då givetvis min assistans, vilket resulterade i att jag vid dagens hemkomst möttes av ett litet vitt kuvert liggandes på mattan innanför dörren.

Och jo, frimärket var roligt – synnerligen passande för säsongen. Jag kunde inte riktigt förmå mig till att skala ned bilden, så det blev en rätt rejäl (klickbar) närbild – kolla in vilken fin och vågad kant det är på frimärket! Sedan undrar jag också om poststämpeln möjligen föreställer Högalidskyrkan – vad tror ni som är mer kyrkligt insatta?

Här är en bild på kortet som låg i kuvertet med frimärket och poststämpeln på. Kan kanske tolkas som en antydan om att jag inte fabulerar helt och hållet. Notera gärna att bilden är tagen med fina Mac:en som underlag/bakgrund:

Jag känner mig hedrad av att ha fått ta emot detta bitvis väldigt traditionella julkort. Tack! Det är faktiskt det enda julkort jag har fått i år. Extra kul därför.