Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Ben Aaronovitch’

Rivers of London: Rivers of London (Ben Aaronovitch)

Relax

Den här boken hittade jag i Fantasy-hyllan på Bibliotek Plattan under vår senaste kulturdag. Jag hade inte hört talas om vare sig boken eller dess författare tidigare, men baksidestexten gjorde mig nyfiken och jag blev inspirerad att välja den som mitt första bibliotekslån sedan skoltiden. Det var alltså väääldigt länge sedan sist!

My name is Peter Grant, and I used to be a probationary constable in that mighty army for justice known to all right-thinking people as the Metropolitan Police Service, and to everyone else as the Filth.

My only concerns in life were how to avoid a transfer to the Case Progression Unit – ”We do paperwork so real coppers don’t have to”. Then one night I tried to take a witness statement from a man who was already dead but still disturbingly voluble… and that led me to Inspector Nightingale, the last wizard in England

And that, as they say, is where the story really starts.

På baksidan står även en beskrivning av själva handlingen i boken, men den är inte så viktig i sammanhanget. Det jag främst gillar är huvudpersonens självdistans och hans/författarens torra humor. Boken är verkligen så brittisk som jag hoppades när jag läste baksidestexten. För mig är det här en typiskt bra engelsk kriminalserie, om än i bokform snarare än den tv-serieform som historiskt sett är min främsta källa till erfarenhet av britkrim. Skillnaden mot de tv-serier jag sett (och gillat) är att det i denna förekommer övernaturliga inslag. Som för övrigt faktiskt inte känns så förskräckligt onaturliga, egentligen. Spöken förekommer ju t.ex. även i vår verklighet (därmed inte sagt något om huruvida de faktiskt existerar).

Peter Grant är lojal och plikttrogen, smått vetenskapligt lagd, öppensinnad, nyfiken, vetgirig, snabbtänkt och intuitiv. Han är inte den som tror eller förväntar sig att andra har alla svar utan gör sina egna efterforskningar och undersökningar. Han förbrukar en eller annan mobiltelefon under sina egenhändigt sammansatta experiment för att försöka förstå och förklara den magi han under ledning av Nightingale försöker lära sig att använda och bemästra. Det jag kan ha vissa invändningar mot är att han är lite för smart och snabbtänkt och på lite väl lösa grunder råkar göra precis rätt saker, men det kanske rättar till sig längre fram.

En annan sak jag gillar är mängden historiska referenser och den där känslan av att den bild jag har av en god brittisk utbildning, med latin och litteraturhistoria och en massa annat sådant där jag gärna ser som onödigt trams, faktiskt är till nytta i hans arbete. Klassisk dockteater såväl som vanlig teater spelar en roll i denna bok. Och miljöerna i boken är bitvis sådana jag besökt i verkligheten. Bow Street t.ex. Covent Garden not so much, men det blir definitivt ett besöksmål nästa gång jag kommer till London. Det skulle förresten inte förvåna mig om Jack the Ripper eller Sherlock Holmes dyker upp någonstans i serien. Det känns som om allt kan hända, men att man absolut kan förvänta sig sådant som är klassiskt brittiskt.

En stycke jag roades av som kanske ger en liten aning om känslan i boken:

Rush hour was almost in full flood when I got on the train, and the carriage was crowded just short of the transition between the willing suspension of personal space and packed in like sardines. I spotted some of the passengers eyeing me up as I took a position at the end of the carriage with my back to the connecting door. I was sending out mixed signals, the suit and reassuring countenance of my face going one way, the fact that I’d obviously been in a fight recently and was mixed race going the other. It’s a myth that Londoners are oblivious to one another on the tube: we’re hyper-aware of each other and are constantly revising our what-if scenarios and counter strategies. What if that suavely handsome yet ethnic young man asks me for money? Do I give of refuse? If he makes a joke do I respond, and if so will it be a shy smile or a guffaw? If he’s been hurt in a fight does he need help? If I help him will I find myself drawn into a threatening situation, or an adventure, or a wild interracial romance? Will I miss supper? If he opens his jacket and yells ‘God is great’, will I make it down the other end of the carriage in time?

Jag ser fram emot att få följa Peters framtida utveckling som person, polis och trollkarlslärjunge. Som tur är finns det ytterligare två böcker i serien och en tredje är planerad att komma ut nästa år. Det jag funderar på är mest bara om jag ska läsa dem på papper eller i elektronisk form. Nästa del i serien verkar bara finnas att låna på Medborgarplatsens bibliotek och min Kindle borde levereras vilken dag som helst, så det ligger nära till hands att skaffa boken i Kindle-version. Men då vill jag ju även ha den första boken i e-version. Det är oerhört praktiskt att kunna söka bakåt när det dyker upp referenser till personer, platser och händelser som man inte minns – det märker jag när jag läser Kim Harrisons böcker om Rachel Morgan.

Alltså: i det här fallet kan man nog påstå att bibliotekslån leder till bokinköp!

Jag läste förresten också Daniels blogginlägg om science fiction/fantasy och vad han tycker är problematiskt med framförallt den senare genren. Missa heller inte kommentarerna under inlägget – värt att läsa och delta om man har något att säga. Jag tänkte kasta mig in där själv och kommentera, men Disqus krånglade så jag kom av mig och nu ids jag inte plocka upp tråden igen. Men jag tycker i alla fall att det vore intressant att höra vad Daniel skulle tycka och tänka om den här boken.

Runt midsommartid

Jag funderar på om jag ska göra en Hanna och skriva lite vardaglighetstankeinlägg. Sådant är ju roligt, tycker jag – både att läsa och att skriva. Men det blir för sällan.

Idag har varit en stillsam dag och kvällen kommer att fortsätta i samma stil. Det enda knop som blivit gjort är att vi åkte in till stan för att, som minst, dricka kaffe. Vilket blev gjort, om än med knappa marginaler. Till och med på Centralstationen hade Espresso House endast öppet till kl 18. Konstigt nog var piratnästet stängt medan den lilla rakt under Sky bar var öppen. Upp- och nedvänd värld, det här!

Vet inte om ni har varit i Stockholm city en midsommarafton? Det är stängt, stängt, stängt och stängt på de allra flesta ställen. Jag visste redan från tidigare år att det där med att handla mat bara är att glömma, så det förvånade mig inte det minsta att till och med Hemköp under Åhléns stängt redan vid tretiden. Kaffe kan man faktiskt hitta om man har tur och är ute någorlunda tidigt. Och är man hungrig finns alltid Pizza Hut mitt i city. Men stan är död på midsommarafton, så är det bara. Av det fåtal människor man ser ser väldigt få ut att vara boende här. Många verkar vara turister – undrar om de blir lika besvikna som jag blev i London en juldag?

Det är idag enligt min tideräkning lördag, det vill säga dagen efter arbetsveckans slut. Och alltså är jag trött. Tog en liten tupplur på soffan mitt på dagen, men hann inte mer än somna innan solens strålar nådde fram till mig och värmde för mycket för att jag skulle kunna ligga kvar. Kanske är jag också trött p.g.a. samvaron med främlingar – det kostar på att vara social och umgås med sådana man inte känner.

Och det var vad jag gjorde igår kväll. Socialiserade. Sambon lyckades nämligen övertala mig att ta en sväng förbi #Bleckan när vi (som så Många gånger förr) ändå befann oss i trakterna. Jag sade ja mot löfte att inte behöva göra mer än säga hej till @adolvsson, men vi stannade flera timmar och fick då även hälsa på @Ninjasyster och @ettpunktnoll. Och en bunt andra som droppade in vartefter och som jag inte hade någon koll på. Jag var trött, både efter en hård arbetsvecka och en promenad från kontoret på närmare 8 km (enligt RunKeeper – men det lär vara något kortare) så jag hoppas att jag inte verkade osammanhängande, nonchalant eller gäspade alltför stort. Hur som helst känns det som att det finns chans till upprepning.

Annars då? Tja, vi har bl a enligt plan genomfört ännu en kulturdag. Vi (som i jag, JK och Hanna) började med Kulturhuset och Bibliotek Plattan, där jag skaffade mitt första stockholmska lånekort någonsin och dessutom lånade en bok. En fysisk bok. Jag hade varken hört talas om författaren eller boken tidigare, men den stod där i hyllan och gav intryck av att vara läsvärd så vi får väl se. Förr eller senare lär jag väl börja läsa Rivers of London, av Ben Aaronovitch. Jag tänker läsa boken innan jag läser om den och detsamma gäller författaren – vill inte veta så mycket innan, för att kunna läsa med öppet sinne. Hoppas innerligt att den är bra!

När biblioteksbesöket var överstökat beskådade vi utställningen Street Smart, som jag tycker är väl värd ett besök. Den är alldeles gratis och gatukonst är roligt. Utställningen pågår från 14 juni till 7 oktober, så ni har hela sommaren på er.

Lunch intogs i Kulturhuset, varefter sambon anslöt och därefter var det dags för bio. Den här gången Snow White and the Huntsman. Jag uppskattade filmen och blev förvånad när det gått två timmar utan att jag sneglat på klockan en enda gång.

Det blir mer kultur, men återstår att se hur vi får ihop det över semesterperioden.

I övrigt har jag av någon outgrundlig anledning till slut kommit igång med läsandet av min andra e-bok, d.v.s. fortsättningen på den första jag köpte för att prova. The Good, the Bad and the Undead, av Kim Harrison. Den andra boken (av 13 tilltänkta, 10 hittills utkomna) i serien Rachel Morgan/The Hollows. Rachel Mariana Morgan är en rätt trevlig bekantskap ändå, fast hon är irriterande på många olika sätt. Men jag trivs inte riktigt med att läsa på iPad:en som är för stor och tung och blankskärmad, så jag funderar på att köpa en Kindle. Eller… egentligen har jag redan bestämt mig. Det är bara frågan om att komma till skott och faktiskt göra det också. Busenkelt.

Förutom ickefirandet har det idag filats lite på semesterplanerna och så här långt ser det bra ut. Får väl hoppas att det blir positiv respons från alla dem vi vill träffa längs resvägen. Det finns alla chanser att träffa vänner jag inte sett på väldigt länge och blir spännande att resa omkring lite igen. På MC. Jag har skaffat skor som bör funka bättre än dem jag hade förut, men det är fortfarande tunt på byxfronten. Det borde dock kunna hinna ordna sig innan det blir dags för oss att dra ut på vägarna.

Nu är det dock dags att stänga butiken. Trött! Hoppas ni haft en bra midsommar.

Etikettmoln

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 360 andra följare