Idag fick jag veta att åtminstone halva min semester är inställd. Nej, så klart inte ledigheten som sådan, men allt planerande vi gjort den senaste tiden visade sig vara förgäves då sambon måste jobba. Jag kan inte köra utan honom och skulle knappast vilja göra det heller. Somliga aktiviteter kräver fler än en deltagare.
Gah! Jag kommer inte på något adjektiv som säger att det krävs mer än en person. Jag ville säga att somliga aktiviteter är… <någonting>. Pluralistiska? Menat mest som ett skämt, men när jag kikar på wikipedia är det åtminstone i närheten. Nästan så man kan se det om man kisar. Sidan pratar om monism, dualism och pluralism. Så det jag menar är något icke-monistiskt. Men det borde finnas riktiga ord. Kollektivt tänkte jag också på. Gemensamma? Suck. Jag menar bara att vi behöver vara med båda två för att det ska bli något.
Det räckte bevisligen inte att skjuta semestern två veckor framåt i tiden och det går inte att förutse hur mycket längre sambon behöver jobba, så som det är nu vet jag alltså inte om det blir någon gemensam semester alls. Det i sig behöver alls inte vara någon katastrof, men det känns lite trist och framförallt skulle jag ha önskat att jag vetat om det tidigare så att jag hunnit tänka igenom saken och göra upp andra planer. Men det är som det är och det är bara att gilla läget.
Så, vad innebär det här för mig då?
Tja, minst en vecka räknar jag med att få roa mig själv i alla fall. Kanske, kanske kan det då bli av att göra den där fotoutflykten med vännen vars semester skulle ta slut innan vi var hemma igen efter vår planerade långresa på motorcykel. Och så kanske det finns andra vänner och bekanta tillgängliga för umgänge.
Min pappa skulle ha fyllt år idag. Förra året, vid den här tidpunkten, befann vi oss ute i sommarstugan där han mådde så gott. Vi hittade några åkerbär och natthimlen var så klart magisk, lite grann som solnedgångshimlen var här igår.
Nuheter: 
Tryckt & kränkt