Helighet eller hundöron?
Posted by: Mia* on: 17 december, 2008
Jag hittade ett inlägg hos Raggoparden, Tillhör du hundöronsläktet?:
Handen på hjärtat, är boken fortfarande helig för dej? Har du snygga bokmärken som Jojo, eller lägger du boken på mage? Eller viker du rentav öron?
Och det tyckte jag var en rolig fråga, så den vill jag skicka vidare till er som läser här – jag vet att det finns många bokläsare bland er. Hur gör ni? Jag gissar att snowflake, t.ex, kanske inte behöver några bokmärken för att hon inte lägger ifrån sig boken innan den är utläst. Imponerande kapacitet.
Själv samlar jag på SL-kort, flygbuss- och Arlanda Express-biljetter, som jag sedan använder som bokmärken och dessutom har jag någon bunt “riktiga” bokmärken från Pocket Shop (vilket jag vill skriva som Pocketshop).
Jag gör absolut inte hundöron i böckerna, vare sig de är mina eller andras, så länge vi talar om vanlig skönlitteratur. När det gäller facklitteratur är det dock annorlunda – i mina datorböcker viker jag nämligen små, små hundöron för varje sida där jag får syn på ett fel. Stavfel eller, oftast, kodexempel med felaktigheter i. Jag kan bara inte låta bli. Jag måste verkligen påpeka felen.
Så, nu vill jag höra – är böcker heliga eller är du en hundöronperson?
29 kommentarer till "Helighet eller hundöron?"
17 december, 2008 vid 12:23
Eftersom jag mest läser biblioteksböcker kör jag också med lösa-lappar-metoden. Kvitton, kladdlappar, Pocket Shops (hu!) bokmärken – allt går bra!
17 december, 2008 vid 12:27
Aldrig hundöron. Eller ja, inte de sedan jag var tio eller elva och fick veta av mamma att så gör man inte.
Böcker som läses i sängen får i allmänhet stå på golvet, öppnade 90 grader, med sängbordet som bokmärke.
Böcker som läses mobilt får kvitton som bokmärken, eller så memoriserar jag bara sidnumret.
17 december, 2008 vid 13:24
Alla i hushållet får skäll om de hundörar, oavsett om det är en pocket från Myrorna. Så lärde jag mig det och det förs vidare, tämligen oreflekterat. De enda böcker jag hundörat är pluggböcker, för att jag inte kommer ihåg att använda post its.
Har DU nåt att säga om Google Chrome, undrade jag när Gmailen tyckte jag skulle byta och inte blev klok på det jag hittade under … googlande på det. Du är min dataexpert alla kategorier nu, fast du kanske inte har en susning om just det här.. :)
17 december, 2008 vid 17:19
Oftast använder jag lösa lappar som biljett, boarding card, kvitto, vykort eller ett riktigt bokmärke. Det händer att jag använder fliken från (det lösa) bokomslaget.
Aldrig hundöron, oavsett vad det är för slags litteratur. Aldrig post-it-lappar annat än tillfälligt, t ex i kurslitteratur då en uppsats eller tenta är på gång. Aldrig gem eller liknande.
17 december, 2008 vid 19:52
Bokmärken, kvitton, bussbiljetter, tågbiljetter, postitlappar, fraktsedlar, brev, vykort… allt duger och används som bokmärken här, om jag nu absolut måste lägga ifrån mig boken. Hundöron görs ytterst sällan utom i kokböckerna- för att snabbt hitta receptet igen. :)
17 december, 2008 vid 20:13
Har inte vikt hundöron sedan tonåren. Har också provat med såna bokmärken man kan få vid inköpet av boken. Men likt strumpor vid tvätten försvinner dom alltid. Använder jag mig däremot av kvittot jag fick vid inköpet så kan jag ha det hur länge som helst.
17 december, 2008 vid 20:59
Hundöron! Ska jag skämmas nu?
Böcker är inte heliga för mig på något vis. Och jag behöver inte äga dem. Ända sedan 2/3 av min boksamling försvann i skilsmässan så bryr jag mig inte alls om vad som händer böckerna när jag läst dem.
Jag föreslog att vi skulle ha bokbyteri på jobbet i form av att man kunde ställa lite böcker som man tröttnat på i en hylla för andra att ta del av – som ett litet minibibliotek. Föll inte väl ut alls. En kollega protesterade vilt och sa att hans böcker var hans bebisar typ. Jag fattade ingenting. Nåväl, det var ingen annan än jag som ställde dit några böcker i alla fall.
Hundöron i en pocketbok – vad skulle det göra?? :)
17 december, 2008 vid 21:25
Jag viker inte hundöron. Jag använder kvitton, gamla räkningar, en bit tidningspapper eller vad som helst egentligen som “bokmärken”. Äger 2-3 riktiga bokmärken också, men dem använder jag inte. Jag har ett bokmärke i en bok “Smart sex” som den heter, det bokmärket har legat där i flera år. Så flitigt använder jag det… ;)
17 december, 2008 vid 22:25
Johodu, här finns det bokmärken! Jag funderar på att ta en bild på dem och lägga ut. Aldrig i livet att jag skulle göra hundöron, bara i yttersta yttersta nödläge om inte minsta lilla kvitto, cigarettsilver eller papperslapp finns att tillgå. Vart tionde år, alltså.
Till Kristina: Jag förstår din kollega precis. Kanske ni kan byta katter istället? Nej, jag skojar bara. :-)
Jag försökte mig på det där bookcrossing men jag kan ju bara skiljas från dåliga böcker och det är ju taskigt att ge bort såna.
18 december, 2008 vid 09:43
Strålande tio synpunkter till! Bra ide att ta frågan vidare. Bokbyten skulle passa mej utmärkt, med några få undantag läser jag inte om böcker, och varför skall jag då ha dom kvar, egentligen?
Läste om en bokbyteshylla i hissen, vore kanske nåt, men vår hiss är så snabb, man hinner inte bestämma sej :)
18 december, 2008 vid 16:19
@opassande: Även om jag inte själv viker hundöron och kladdar i böckerna tycker jag faktiskt det är lite charmigt när andra gör det (så länge det inte är med/i mina böcker) – det syns ju då på böckerna att de är älskade, d.v.s brukade. :)
Jag håller med om att badkaret är ett ypperligt ställe att läsa på, men tappar själv inga böcker – jag är ju mer rädd om mina, inkl de flesta pocket.
Kul att du svarade på detta! Jag hade ju egentligen ingen aning om ifall du ens läser böcker, men det borde jag väl ha förstått. :)
18 december, 2008 vid 16:22
@Kb: Lösa lappar, kvitton, kladdlappar… det låter inte som vad jag använder – det måste vara något som är lite tjockare. Därav kort, och biljetter med lite substans så att boken nästan öppnar sig själv på rätt ställe när man vänder ryggen nedåt. Jösses, är jag lat? ;)
18 december, 2008 vid 16:26
@Örjan: Din mamma var visst en bra människa.
Åh, jag idén med att använda sängbordet som bokmärke, men det skulle nog inte funka för mig – skulle bara sparka omkull den och tappa bort mig, tror jag. De rejälaste bokmärken jag hört talas om. :)
Memorerande av sidnummer ägnade jag mig åt som barn/tonåring, men har visst helt glömt bort att man kan göra sådant. Läser du då bara en bok åt gången eller kan du memorera många sidnummer?
18 december, 2008 vid 16:55
@vajl: Vem lärde dig att visa böckerna sådan respekt? Jag märker att jag gillar när folk gör det, för det är något nästan heligt över böcker för mig. Jag läste så jädrans mycket jämt, som barn och tonåring åtminstone. Nu är det inte alls bra med den saken.
Google Chrome. Hm. Testade lite snabbt precis när det kom, men har inte alls hänt med i utvecklingen. Det är ju Googles browser, men mycket mer än så vet jag inte. Jo, att varje flik kör i en egen process, vilket innebär att om något kraschar så är det inte hela browsern som dör utan bara just den fliken. Dataexpert… jo, det låter det. Innebär det att jag måste kolla upp Chrome, för att se hur den utvecklats?
18 december, 2008 vid 16:58
@Nettan: Haha, flikar från lösa bokomslag använder jag de få gånger jag faktiskt läser en inbunden sak med sådant omslag. Som just nu, t.ex, då jag (sällan) läser Orson Scott Cards “Ender in exile”.
Och gem… *ryser* Nej, sådana kan man ju verkligen inte använda, för de lämnar permanenta märken efter sig – knölar till bokens sidor.
Skönt, som sagt, med människor som respekterar böcker. :)
18 december, 2008 vid 17:08
@Jenny: Välkommen! :)
Så du är sådan som jag trodde att snowflake kanske var – behöver inte bokmärken för att du inte lägger ifrån dig böckerna oavslutade. Det förvånar mig att du gör hundöron i kokböcker, för de är väl ofta “glossiga” och liksom fina? Då känns det ju nästan hädiskt att vika.
18 december, 2008 vid 17:10
@LordBored: Sådant där är konstigt – jag har samma erfarenhet av “riktiga” bokmärken. Kvitton använder jag dock inte eftersom de brukar vara för tunna, men annars känns det Logiskt och Rätt att använda bokens kvitto.
18 december, 2008 vid 18:27
Det händer att jag viker hundöron – men försiktigt. Det brukar inte synas efteråt att hörnet varit vikt. Om skyddsomslagen på böckerna är jag väldigt försiktig. Tycker inte alls om när böckerna ser nötta ut i bokhyllan (vilket troligen är anledningen till att jag inte är speciellt förtjust i pocketböcker som ju lätt blir lite randiga på ryggen och sneda när man läst dem).
18 december, 2008 vid 22:53
@KaK: Hundöron eller ej – så länge du inte gör dem i mina böcker får du göra som du vill, tycker jag. :) De har sin charm, de också. Hade jag en bokhylla i trapphuset eller på kontoret så skulle jag släpa dit säkert halva bokhyllan – bara behålla dem jag älskar.
18 december, 2008 vid 22:54
@Heidi: Du låter ganska normal, enligt mitt sätt att se det. Markera var man är utan att åsamka skada. :)
18 december, 2008 vid 22:56
@snowflake: Jaaaa! En bild på dina bokmärken vore skoj att se – för jag antar att vi talar om klassiska sådana. :)
> Jag försökte mig på det där bookcrossing men jag kan
> ju bara skiljas från dåliga böcker och det är ju taskigt
> att ge bort såna.
Precis! Det är nog främst det som hållit mig därifrån. Jag vill ju inte förknippas med dåliga böcker, liksom.
18 december, 2008 vid 22:57
@Raggoparden: En bokhylla i trapphuset vore toppen, tycker jag. Dessvärre är min förening extremt brandsäker så det skulle med största säkerhet bli tvärt nej på en sådan förfrågan. :/
18 december, 2008 vid 22:58
@Petra: Du är en estetiker, helt klart. :) Försiktiga hundöron… det bästa ur båda världar.
19 december, 2008 vid 10:48
Har aldrig i hela mitt liv slagits av tanken att vika en sida i en bok. Tvärtom är jag mycket ömsint med dem. Knäcker inte bara upp dem utan försöker se till att den öppnas på rätt sätt. Ett tag hade jag otroligt många bokmärken, nu är jag så mitt i många böcker att jag praktiserar en dubbelvikt post-it lapp för att markera dit jag vill komma. Har även hänt att jag stoppat sedlar som bokmärken och sedan blivit glatt överraskad över fyndet om jag glömt bort det :D
19 december, 2008 vid 20:32
@Blackwater: Kan det vara så att du främst läser inbundna böcker? Jag har en känsla av att de flesta är mer varsamma med sådana, än med pocketböcker som ofta behandlas ganska omilt. Jag behandlar nog pocket bättre eftersom de är mer känsliga. Don efter pers^H^H^H^Hbok.
20 december, 2008 vid 23:54
jag kör med hundöron i mina böcker – det ska synas att de lästs och kommit till nytta.
uppe sker hundöron som markerar var jag är och nere är hundöron som poängterar att jag hittat något intressant på den sidan.
[...] en tid sedan så lyckades jag hitta ett sådär lagom opretentiöst ämne borta hos Mia*. Inlägget handlade om huruvida man ansåg boken vara ett heligt tingest, eller om man gick lös på den med [...]
21 december, 2008 vid 14:24
@lisa: Välkommen!
Vad roligt – du har ett system i ditt vansinne! :) Som jag nog skrev i en tidigare kommentar tycker jag faktiskt att det är rätt charmigt med hundöron, att det syns att böckerna lästs och, förhoppningsvis, älskats också.
Skriv ett svar
Min blogg RSS/Ping:ar, gör din?
Nuheter: 
Kanske beundrare
- Hittar inga nya länkar just nu 5 juli, 2009
Flickr-foton
|
Lyssnat @ Last.fm
- John Travolta – Sandy
- John Travolta – You're The One That I Want
- Olivia Newton-John – Hopelessly Devoted to You
- John Travolta – Summer Nights
- Frankie Valli – Grease
- Count Dee's Silver Disco Explosion – Disco Inferno
- The Trammps – Disco Inferno
- Ted Gärdestad – Jag ska fånga en ängel
- Ted Gärdestad – Himlen är oskyldigt blå
- Ted Gärdestad – Angela
Bli guldpirat, du med!
17 december, 2008 vid 11:14
Ja för mig är det hundöron. Ibland lite chokladkladd och ett och annat alster har svällt lite efter att ha råkat hamna i badkaret… Visst tusan borde jag vara räddare om böckerna. Men när jag tänker efter är jag nog räddare om hårdinbundna än pocketböcker. Där använder jag, precis som du, lösa lappar som blivit över som bokmärken.