Man lever så länge man lär

Glädje och komplimanger

Ikväll sitter jag hemma vid köksbordet och jobbar. Eftersom jag surfade bort eftermiddagen och inte hade någon lust att åter igen sitta kvar på kontoret till halv tre på natten, gjorde jag sällskap med min indiske kollega, som dagen till ära var iklädd ny skjorta. Jag antog att den var ny, för annars borde jag ha lagt märke till den förut. Snygg var den – svart med små vita ”droppar” utspridda lagom glest för att inte ge ett plottrigt intryck. Kanske ingick det även stänk i någon mörkare färg, men närgången nog att kolla det ville jag inte bli. Han blev glad över att jag tyckte om hans skjorta (och sa det), vilket jag tyckte var trevligt. Och båda blev vi glada.

Jag gillar när jag får chansen att återgälda (han är väldigt bra på att lägga märke till yttre förändringar och komplimentera en för det), eller bara helt spontant dela ut en komplimang eller två. Det är roligt att sprida glädje, att snubbla över en anledning att göra det. Jag skulle aldrig kunna komplimentera någon för något som inte är sant, så säger jag något så menar jag det också. Det borde vara självklart för alla människor, tycker jag, men det verkar inte riktigt vara det.

Och när jag ändå är inne på att sprida glädje kommer jag att tänka på mymlans inlägg om länkkärlek, där hon berättar att denna veckas alla inlägg ska få kärlek i rubriken (lysande idé!), och här fick jag chansen att ge lite länkkärlek till henne också så då gör jag det. Dessutom tänkte jag passa på att berömma hennes produktivitet och höga läsvärde. Det är väldigt lite av det hon skriver som inte är läsvärt, om något alls. Hon skriver alltid personligt, trots att det är om vitt skilda ämnen. Hon känns närvarande. Förmodligen för att hon skapar interaktion på sin blogg, besvarar kommentarer snabbt. Äh, det är svårt att förklara, men jag gillar verkligen mymlans blogg. Och jag tror, nej vet, att jag inte är ensam om det.

Något som är lite fascinerande, tycker jag, är att mymlan varit väldigt konsekvent och efter vad jag minns hållit samma stil ända sedan våra gemensamma år (från 1996) på Passagens Konferens 35+. Vi var båda underåriga på den tiden. Jag minns att jag vid ett tillfälle fyllde 20 (hex) och med det förvirrade rätt många.

Heja mymlan, hur som helst!

Åter till det här med glädje och komplimanger, förresten. Jag drog lite på munnen när jag läste det omdöme min semestrande projektledare hade skrivit om mig. Några av orden löd nämligen så här: She is very good att writing and explaining in for example mails and design documents. She can tailor the communication depending on who she writes to/talks with. Det lät liksom… lite bekant?

Sedan skrev jag också en del kommentarer i tickets med förslag på bra och nödvändiga kodändringar. Kollegan med skjortan kommenterade detta muntligt och sade bland annat att mina dokument och andra skrivna kommentarer är precis på pricken. Mycket klara och tydliga. Och jag kunde faktiskt inte annat än hålla med honom eftersom jag är medveten om att jag är bra på sådant, men det är lik förbaskat skönt och trevligt att ibland få det bekräftat av andra människor.

Det känns som om det faktiskt lönade sig att sticka ut hakan igår natt.

About these ads

Kommentarer till: "Glädje och komplimanger" (13)

  1. Men åh så fint skrivet.
    Tack!

  2. @mymlan: Tack själv. Och väl bekomme! :)

  3. Håller med. mymlan har alltid varit mymlan liksom.
    Hur du kan ha fyllt 20 1996 förstår jag dock inte?! :)

  4. @KaK: Tack för att du illustrerar den förvirring jag skapade då! :) Menar du allvar? I så fall: lägg märke till ”hex”, som i hexadecimalt, d.v.s talet är angivet i basen 16. Vilket innebär att 20 motsvarar 2*16, d.v.s 32 om jag hade skrivit det decimalt (i bas 10). :))) Antagligen lite geekigt.

  5. @KaK: Förresten var det inte 1996 jag fyllde 0x20 – glömde jag påpeka. Rätt ska vara rätt.

  6. Känner igen det som sagts om dig i sånt som sagts om mig. Vilket inte är så förvånande, för mig. Desto roligare att höra. Grattis!

  7. @vajl: Tack! :)

  8. Det är nog geekigt för jag kan inte det där med hexadecimala tal alls! Jag anade väl att det var nåt med det eftersom du skrev (hex) efter 20, men inte ens under pistolhot skulle jag ha kunnat tala om vilken siffra det motsvarar. Men genom att ifrågasätta detta nu så fick jag ju svaret! :)

  9. [...] 2008 11 26 gammal kärlek rostar inte Posted by mymlan under bloggar å sånt, kommentarer, kärlek, media, nostalgi | Etiketter: 35+, öppenhet, censur, debatt, fantomen, gammelmedia, kärlek, knusselbo, kommentarer, lärarinnan, mamman, Mata Hari, Nemi, passagen, radera, vänner, whip |   Hos Mia hittar jag det här fina inlägget. [...]

  10. @KaK: Att räkna i hex är kul: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 9, A, B, C, D, E, F, 10, 11, 12 o.s.v. :) Jo, det är väl mest vanligt i datorvärlden, antar jag. Frågan är om du kommer ihåg det här nästa gång jag fyller något i hex… det får vi ta reda på när det blir aktuellt.

  11. snowflake99 sa:

    Hm, du fick ingen trackback fast kristina och mymlan fick, gjorde jag nåt fel månntro?

  12. [...] Hittar hos Kristina af Knusselbo detta inlägg, utlöst av detta inlägg hos mymlan och detta hos Mia* och blir nostalgisk. Jag var sen med att köpa dator (dåligt om pengar) och jag tror att [...]

  13. @snowflake: Som du ser, blev trackback:en bara lite försenad. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 368 andra följare

%d bloggare gillar detta: