Postad av: Mia* på: 14 maj, 2008

Jag fick ett mail, från mäklarfirman jag hade att göra med i mina lägenhetsaffärer, i vilket man bad mig svara på några enkla enkätfrågor. Det skulle bara ta fem minuter.
Sure, tänkte jag, och surfade in på angiven webbsida och sedan skar min mentala motor ihop – se bilden t.h. och notera att det som används är radio-knappar, vilka ju är beskaffade så att man bara kan välja ett alternativ.
De två första alternativen lyder i sin helhet:
Har du:
- Köpt en bostadsrätt via Mäklarfirman
- Sålt en bostadsrätt via Mäklarfirman
I mitt fall är ju båda dessa alternativ korrekta och borde därför väljas, men man kan bara välja ett av dem, vilket innebär att jag, såsom varande sådan jag nu är, inte kan välja något av dem. Den frågan kan jag med andra ord inte besvara (jag fixar inte en halverad sanning) så mäklarfirman får klara sig utan mina svar.
Sådant där är jobbigt och faktum är att jag mer och mer börjar betrakta det som ett handikapp – gudarna ska veta att liknande saker legat (och ligger) bakom mycken vånda i mitt liv. Måste man funka så här eller kan man lära sig att bli inexakt och nöja sig med halvsanningar? Och skulle jag vilja det om man kunde?
Hur normalt är det att vara petimäter, egentligen?
jag har nu läst femtiofem böcker om npf, så även om jag är en glad (nåja) amatör så kan jag mer än många. många inom yrken som borde kunna det här också, för den delen.
Dessutom diagnosticerar jag inte, det skulle jag inte drista mig till, därtill känner jag dig alltför lite. Jag säger att jag känner igen drag, det är liiite skillnad. :)
Inspirerad av dig skickade jag nyss tillbaka en enkätundersökning av just denna anledning, att jag inte kan fylla i flera alternativ. Motiverade mig i ett mejl.
Det där var ju en sällsynt korkat formulerad enkätfråga, det kan ju inte vara speciellt ovanligt att man i samma svep både säljer och köper…så nej, petimäter tycker jag inte att du är.
@Kidneybönan
Det där var ju ett mycket användbart citat, varifrån?
@Mia*
Det ska jag komma ihåg.
@Kidneybönan
Tack! Jag väljer förstås Heinlein-förklaringen, eftersom han är en gammal favvo.
npf är neuropsykiatriska funktionshinder och jag ska inte säga mer. det var inte tänkt som nåt dåligt hursomhelst, det handlade mest om likheter jag ser oss emellan.
tror ALLA har lätt för att misstolka och övertolka ALLA, men så klart kan vissa kroka i extra fult. bara man har grundtanken att nån är välvilligt inställd brukar det kunna lösa sig.. ;) det i min dagbok handlade inte om nån särskild, utan är en allmän reflektion över mitt liv såsom det ofta sett ut genom åren. typ. allrahelst i samband med möten och myndighets- och vårdkontakter där det ofta sägs floskler i stil med Vi ska göra vad vi kan, varvid INGENJÄVLATING händer. vilket de sen viftar bort med att de inte lovat nåt. nähä.
Som den petimeter jag är så funderade jag en stund på hur en petimeter som du kunde stava fel på något så petimetriskt som ordet petimeter. Efter lite snabbgooglande så insåg jag ju dock att jag mött min petimätriska överpetimäter… Eller tja jag hade inte fel men petimäter verkade ”mer” rätt mot bakgrund av ordets ursprung och koppling till uttal.
För övrigt så är vi rätt lika du och jag. :) Viss skillnad är kanske att jag normalt sett inte hänger upp mig på dylikt utan bara går vidare mumlandes ”jisses vad lamt…”. M.a.o. ett kort konstaterande av att världen inte alltid är som jag. ;)
14 maj, 2008 vid 11:16
Jag säger bara att det bekräftar den bild jag redan har av dig, och som jag alltmer bekräftats i sen du sa att du kände igen dig i en del funderingar jag hade i min dagbok. Nu var jag både luddig och kanske över gränsen, jag vet inte, men det är ju också typiskt… ;)