Det var dags att byta mall, eller tema som det väl kallas här, och då ville jag ha något med lite liv i – den föregående var ju gräsligt tråkig och närmast halvdöd, men hade för mig en minimalistisk charm. Och jag läser ju ingen annan vars blogg använder just den mallen – hur det nu är så vill man ju försöka vara lite egen.

Mallarna jag valde mellan nu heter “Blix” respektive “Almost Spring” och valet föll på den sistnämnda. Egentligen kunde jag nog ha valt vilken som helst av dem, men det blev den här för att den presenterar datum och klockslag så som de ska presenteras. Den andra mallen visar inte alls tiden för ett inlägg, vilket är en allvarlig brist eftersom tidpunkter är viktiga. Visst håller alla med om det? Och så typsnittet – jag gillar verkligen inte löptext i Arial. I övrigt har faktiskt “Blix”-mallen både renare och snyggare design, men faller som sagt på nämnda teknikaliteter. Vilket väl säger en del om vad jag är för person, antar jag. Funktion går före form.

Faktum är att jag inte är vidare förtjust i grönt alls och särskilt då alla gräs- och vårgröna nyanser, men ändå valde jag mellan två mallar som båda innehåller rätt mycket av dylika färger. Det tycks som om jag drabbats av vårkänslor, helt enkelt. Och det skiner nog i och för sig igenom även på andra områden än i bloggen.

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra har för design på sina bloggar – det som betyder något är om bloggarna tillhandahåller feeds eller inte. För jag följer inte bloggar som saknar feeds, och de jag följer följer jag via feed så att jag får reda på när det kommit nya inlägg och för att få enhetligt och lättläst format så att jag slipper distraheras av det utseendemässiga. Ful design smutsar ned innehållet. Och sedan har jag också rena användbarhetsskäl att anföra: varje för mig ny design och layout har sina särskilda egenheter och kräver ett viss mått av ansträngning för att lära sig hitta och begripa hur man navigerar sig fram. Varför ska jag anstränga mig mer än nödvändigt? Så viktiga är ju inte många bloggar.