Jag är fortfarande bortkopplad och har ingen som helst koll på vad som händer i nät- eller nyhetsvärlden. Det känns ganska skönt. Världen blir nära och omedelbar på något sätt – det jag ser och hör är också det som finns. Det övriga bleknar bort.

Men nu händer det lite saker igen, på lägenhetsfronten, utöver att min mor och jag ägnat en hel del tid åt att packa och flytta över saker till den nya lyan. Kläderna åkte in i garderoberna och köksprylarna i skåpen medan det mesta andra fått mellanlanda i förrådet så länge.

Målarna kom i morse och har påbörjat arbetet. Enligt min mor hade de börjat måla taken när hon tittade förbi i lyan. Kul!

Nu gäller bara att hitta någon som är villig att flytta mina möbler och städa ur lägenheten. Det går inte jättebra, enligt min mening. Jag skulle hemskt gärna vilja prata med någon om saken, men har än så länge bara fått ett löfte om att bli uppringd, fyllt i ett antal formulär samt lämnat meddelande på en telefonsvarare. Behöver jag skriva att jag börjar känna mig lite nojig över det hela? Nu är det ju ingen panik, men jag skulle förstås vilja ha det avklarat så fort som möjligt.

—

Så här senare, när det är dags att gå för dagen, har jag i alla fall fått telefonsamtal från två flyttfirmor, vilka båda skickar offerter via mail. Det verkar svårt att förstå att en bil inte direkt skulle tillföra något till min flytt, men båda firmorna låter som bra alternativ. Rimliga priser och trevligt bemötande – sådant räcker långt.