Nu har min lägenhet blivit dokumenterad i all sin nakenhet. För naken känns den – jag hade inte riktigt lust att åka hem idag för att det är så kalt. Tomt. Det kändes ogästvänligt att tänka på (och kanske var det just därför jag kände saknad efter en varm människa). Men det skulle vara så för fotograferingen.

Jag var hemma hela förmiddagen för att fixa undan det sista innan det var dags för fotografering vid lunchtid. Vi hade inte direkt tur med vädret för idag har det varit grått och regnigt medan det igår var klarblå himmel och strålande sol. Det sistnämnda hade givetvis sett bättre ut på bilderna.

Jag var riktigt på gång redan från arla morgonstund och hade hunnit ända ut på gatan innan jag insåg att blomsteraffären inte hunnit öppna, så det var bara att vända och försöka igen senare. Men då fick jag i alla fall med mig ett par krukväxter och en tulpanbukett vilket är något jag tänkt köpa länge, även om det också givetvis handlade om att piffa upp för bilderna. Den här fotograferingen gav mig både tillfälle och anledning.

Mäklare och fotograf anlände nästan 20 minuter före utsatt tid, vilket var helt okej eftersom både jag och lägenheten var redo. Han höll på länge, fotografen, och tog bilder på allt, kändes det som, ur alla upptänkliga vinklar. Och mäklaren gick omkring och tittade på lägenheten och skrev ned sina sedvanliga, som han själv sade, mäklarklyschor (som t.ex “generösa fönsterytor”). Och sedan skrev jag under avtalet som ger honom ensamrätt på försäljning av min lägenhet under några månader framåt.

Jag ser verkligen fram emot att få se bilder och beskrivning. Kommer jag att känna igen mitt hem sedan mer än 12 år?

Annonsen kommer ut på nätet i slutet av veckan, troligen på fredag. Det känns lite knepigt att tänka sig att främlingar ska sitta och dregla över det som ändå är mitt hem. Eller skratta åt det. Ni som känner mig förstår att jag inte kommer att lägga ut länken här, men de flesta av er borde å andra sidan kunna hitta annonsen på egen hand. Övriga nyfikna får be snällt.