Lite har jag fått gjort i lägenheten, trots att det är så oändligt mycket lättare att fastna vid datorn än att röja. I onsdags gjorde jag mig i alla fall av med det gamla matbordet, i delar, och hälften av det som stått ovanpå sovrumsgarderoberna.

Bland detta skrot fanns en gammal Personal DECstation 5000/50 (MHz), med 40 MB RAM – rätt mycket på den tiden. Operativ: ULTRIX 4.3a (tror jag). Detta exemplar hette nog “ermine” (vi använde djurnamn på ULTRIX-maskinerna av den här typen). Två externa hårddiskar – på en dryg MB styck, om jag inte minns fel. En dylik hårddisk är större än själva datorn. Fast det gäller bara om datorn är en Personal DECstation – min DECstation 5000/133, som jag döpt till “snake”, var lika stor som en sådan hårddisk. Och tunga var de också, de asen.

För att inte tala om bildskärmarna på 19 eller 20 tum vi hade till arbetsstationerna – jag lärde mig ganska snabbt att låta grabbarna hjälpa till med att lyfta, kan jag säga. Men det blev en hel del lyftande ändå; det var rent fysiskt rätt slitigt att vara UNIX-systemadministratör, men på många sätt väldigt roligt.

Idag gav jag mig på förrådet och skrotade en benställning som passade till min gamla TV samt två slitna gamla sänggavlar i mörkbrun rotting. Dem trodde jag att jag kastat för länge sedan så jag har ljugit, om än mig själv ovetandes, för den kollega (från ULTRIX-tiden) som jag en gång köpte dem av.

I grovsoprummet hittade jag en, efter vad det verkar, fullt fungerande liten pirra – precis en sådan som jag tänkt köpa. Den fick givetvis följa med mig hem och lär definitivt komma till nytta framöver – det blir nog en hel del kartonger att flytta omkring på så småningom.