Nu har jag haft två olika mäklare på besök i min lilla lya.

Den första kom igår kväll, en timme senare än avtalat, och jag som stressat efter träningen för att hinna hem i tid till hans ankomst var väl måttligt road. Men det var ändå lite roligt för han är lättpratad och var imponerad av “den generösa fönsterytan” (eller vad det nu hette på mäklartugg) i både vardagsrum och sovrum. Och så hade han intressanta tankar kring vad man kunde göra för att få lägenheten att framstå som lite extra lockande. Av honom fick jag egentligen inte mycket mer än trevligt samtal och offerten han skickade kändes ganska tunn. Jag gav honom ett tack men nej tack.

I morse kom den andre, den jag bestämt mig för att anlita. Han blev positivt överraskad av min lägenhet (eftersom jag nog pratat främst om de mindre positiva bitarna) och reviderade sina tidigare prisuppgifter uppåt, d.v.s. han trodde att vi skulle kunna få ganska bra betalt för den här trivsamma tvåan med sina generösa fönsterytor. Fotografering blir det på tisdag, d.v.s. om en vecka, och tills dess är det en del att göra. Mycket att plocka undan – tomma, rena ytor efterfrågas. Det ska bli väldigt intressant att se hur lägenheten kommer att beskrivas och göra sig på bild och vilken bild som väljs till förstasidan.

Också intressant är förstås hur mycket jag kommer att få för min lägenhet. Jag satt och räknade på olika alternativ innan jag lämnade kontoret idag och kom fram till att lånebeloppet i samtliga scenarier blir så pass lågt att det inte känns värt att jaga tiondelar på räntan. Det gör så liten skillnad per månad och jag betalar gärna för bekvämlighet. Men lånet kan vänta för handpenningen som ska betalas in på fredag tar jag ur befintligt kapital. Det är mycket skönt att kunna göra det.