Det känns i kroppen att vi arbetade hårt i helgen. Jag och BV. Hon har varit fantastisk och tillsammans har vi ur ett skräpigt skrotupplag skapat något jag tror kan kallas en lägenhet. Vi har röjt och rensat och släpat och burit och kastat och torkat och dammsugit och diskat och putsat och… plötsligt har jag ett rätt trevligt sovrum med gardiner, krukväxter och ljuslyktor.

Från hallvinkeln (den som formligen suger åt sig skräp av alla de slag) försvann en gammal bildskärm och den näst sista delen av mina föräldrars ursprungliga bokhylla. Hylldelen har fungerat som extrabokhylla i väntan på bärhjälp och/eller initiativförmåga. Av de böcker som nu blev över packades somliga ned och andra hamnade i travar på balkongbordet, som råkat bli stående innanför balkongdörren. Saker har en tendens att bli just stående, liggande eller bortglömda. Behöver jag säga att hallen blev rymligare utan skräpet?

I köksfönstret står inte längre GPs musikmaskin, överblivna ljusstakar och blomskott i vattenglas, utan i stället några gröna krukväxter (=planterade blomskott) och, återigen, ett par ljuslyktor. Där finns det nu… luft. Och plats att röra sig. Persiennerna är uppdragna och fönstret avtorkat så man ser ut – det är bra om mäklarna får en känsla för utsikten. Som den här årstiden inte är särskilt spännande – det är ju på våren och sommaren den kommer till sin rätt. Jag kommer nog att sakna möjligheten att följa vårens framsteg från första parkett.

Nu är lägenheten ungefär sådan som den borde vara men av olika orsaker inte varit på ganska länge. Det vore väl fan om jag inte lyckas hålla det någorlunda snyggt fram tills flytten.